Hummer

Humrar lever i saltvatten. Hummerns utbredningsområde sträcker sig vid den europeiska sidan av Atlanten från Tromsø till in i Medelhavet. På den amerikanska sidan av Atlanten förekommer andra med de europeiska humrarna närbesläktade arter, som skiljer sig från de europeiska genom en tagg på undersidan av pannhornet. I Sverige finns den i Skagerrak, Kattegatt och i norra delen av Öresund. Den lever på 10-30 meters djup på klippbottnar och algbevuxna steniga bottnar.
De första benparet, som är rörligt i olika riktningar den ena mycket större och med runda knölar på skärytan, avsedd att krossa födan, medan den andra är smalare och har en vassare skäryta.. Andra och tredje benparet är även de försedda med gripsaxar, medan 4:e och 5:e paren slutar med en enkel klo. De två bakersta benparen är vanligen de hummern använder för att förflytta sig. I vatten går hummern vanligen framåt på havsbottnen, men den kan även gå baklänges. Den kraftiga stjärten med sin i flera flikar delade stjärtfena använder hummern då den behöver fly för att snabbt simma bakåt i vattnet.

Parningen sker under sommaren och honan bevarar säden i en sädesbehållare över vintern. Följande sommar sker äggläggning och befruktning. Efter ytterligare cirka ett år kläcks äggen till larver, som lever pelagiskt, fritt omkringdrivande i vattnet 2–6 veckor, innan de söker sig ned till ett bottenlevande liv.

I svenska vatten får hummer fiskas från och med klockan 07:00 den första måndagen efter 20 september. Fritidsfiskare får fiska fram till och med den sista november och yrkesfiskare fram till och med den sista december.[5] Hur pass mycket hummer det finns i Sverige är ovisst. Antalet humrar tros ha varit som högst på 1980-talet, men sedan sjunkit till följd av ett ökat fisketryck. De flesta humrarna landas av husbehovs fiskare, vilket gör det svårt att uppskatta mängden humrar som fiskas upp.
Idag är hummertina det enda tillåtna fiskeredskapet, i vilken man sedan ofta lägger en åtel/agn. Det är förbjudet att handplocka hummer, till exempel vid dykning. All hummer måste fångas med hummertina. Den som fiskar måste personligen både sätta ut och sedan vittja sina hummertinor. Efter fiske kan hummern förvaras levande i sump (en bur som ligger nedsänkt i vattnet inne vid bryggan) i väntan på försäljning/ätning. Däremot får sumpning inte användas i perioden 10 maj – hummerpremiär.
Fiske efter honor som bär synlig rom är inte tillåten, och om en rombärande hummer fångas ska den omedelbart återutsättas i havet, på fångstplatsen. Detsamma gäller humrar som inte uppfyller minimimåttet: För hummer gäller minimimåttet 9 centimeter mätt från ögonhålans bakkant till huvudsköldens bakkant, mätt parallellt med mittlinjen.
Amerikansk hummer ,Homarus americanus är den kräftdjursart som är störst, eller åtminstone tyngst av alla nu levande kräftdjur
Stora exemplar av amerikansk hummer kan väga upp till 20 kg. Kanada.Hummern kan också bli uppåt en meter lång. Arten har ett par långa och ett par korta antenner, två klor, fyra par gångben och en kraftfull stjärt, precis som den europeiska hummern, Homarus gammarus, som den är svår att skilja från. Färgen varierar påtagligt men är vanligen mörkt grön med skiftningar mot blått eller brunt
 
Hummer är en klassisk delikatess. Den serveras alltid kokt: ofta hel eller halverad och sedan ugnsgratinerad, eller som hummersoppa. I likhet med andra skaldjur bör hummern ätas färsk.